2. Coffee talks - all you need is you

Har ni kaffet redo? De har jag och nu ska vi prata.

För det var någon gårdag tillbaka jag och Astra slog oss ned på Pom och Flora, något tillhörande en av de vanligare män bättre rutinerna i mitt liv. Ja Juste, detta är Astra. Hon gillar kaffe som mig och glider in på Pom lite coolare, lite mer avslappnad än vad jag vet de flesta gör. Som att plocka en bit av havet, en bit av en spirituell, magisk lilatonad regnbågsfluorit.

Så vad som första bilden kom att vittna kring är detta vad som beställdes in. Astra gick snäppet mer hardcore in än jag, och jag älskar det. Det är kanske det första jag ändå vill lyfta fram i detta coffee talk, att inte vara så satans beroende av hur andra gör. Varför är det så svårt att göra egna val. Astra körde alltså på juice, gröt, cappuccino och en green godess, och gretchen, dvs jag, körde på en semmelgröt, och en kaffe. Man KAN göra olika.

Vi satt i alla fall och snackade i många timmar, vilket kan komma att vara en av de delarna i mitt liv då jag upplever att jag lär mig och får ut som mest. Här kommer en summering. 

Den som är du, är det enda man har livet ut, i varenda situation. Det är den enda pusselbiten man kan räkna med i alla lägen, och därmed är vår bas och viktigaste del. Kanske låter det egoistiskt, men man måste vara hel och fullständig i vem man är, för att magiska ting ska kunna komma. Ingen eller ingET kommer när man i ren och skär desperation söker känslan av tillräcklighet eller vad som heter att duga.

Är man otrygg är det många som söker bekräftelse i andra, eller i något annat. Det han kan handla om att man vill vara en viss typ av människa, och känner sig tillräcklig när man låter sin identitet bildas av en grupp - att man är en yogi, surfare, modell, OSV. Listan på vad man vid en identitetskris kan välja att vilja bli kan skrivas oändligt lång. Poängen är att jag kommit till insikten om hur så många, inklusive jag själv försökt välja vem jag ska vara snarare än att bejaka mina starkaste sidor och låta blomma utifrån det.

Matar man enbart sina egna luster, istället för att försöka vara någon man inte är, så bör inte risken vara lika står att man tappar sig själv vid antingen framgång och bekräftelsen kan kan ge, eller motgång. Har man blivit ex modell FÖR att hitta en identitet eller bli hel, är det ju inte konstigt om man drabbas av total panik om någon annan avgör att man inte duger som detta.

Det finns även små exempel på detta. Om vi tar mig som exempel, så hade jag inbrott som liten. Än idag kan jag få en oroskänsla i form och en rädsla av att någon ska vara i huset, en dörr som står på glänt ger mig ett obehag och vad jag gärna gör för att lätta på denna känsla är att känna att ytterdörren är låst, eller stänga till dörren som står på glänt. Jag har förknippat min handflatas känsla mot en låst dörr med ett lugn som jag nästan knarkar när jag är orolig. Jag kan då känna på dörren hur många gånger som helst. Jag ska inte behöva ta tag i handtaget för att känna mig fullständig. Man måste bli och vara ett med sig själv. Med det sagt ska man inte våga älska sitt jobb, sin familj eller välja att inte dela livet med en annan människa, men syftet ska i min uppenbarelse inte vara att känna sig fullständig eller hel. Den delen måste man lösa själv.

Detta var coffee talk del 2, vill ni läsa del 1 så klicka HÄR

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229