Att mata sitt glow och slänga sina demoner

Heeeeeej! Hur mås det? Jag har ju pratat om det här med ångest lite förut, att det är något jag tampats en del med, men att jag sedan 2019 varit nästan, ångestfri. Ja, detta skedde ju givetvis inte av sig självt utan kom som ett resultat av att jag i princip började ifrågasätta hela mitt tankesätt och ego. Egot som förmodligen den flesta tampas med från gång till gång. Den där känslan, den där jävlaaa känslan som tar oss mil, som bygger vår karriär men också kan fucka upp det rejält. Hur som fick jag ett litet bakslag här för några dagar sedan. Plötsligt fick jag en känsla av att en demon satte sina klor i min nacke, envist klösande. En iland känsla. In ilande jävla känsla som kunnat driva mig till helvete, på en halvtimme slog den till. Jag kände hur den logiska tankeverksamheten stannade. Inte ens andetagen kunde knyta samman. En stor blockad vilade under halsgropen. Jag gick hem, mediterade. I vanlig ordning grät jag inte en tår, utan många. Vad som dock är det fina med detta är att jag inte lär det eskalera. Jag lyssnade, andades och grät. Jag kände efter vart ångesten satt och försökte fysiskt greppa den med handen. När jag väl hade plockat bort ångesten från nacken, magen ryggen ansiktet, halsen så andades jag ut och slängde iväg den. Bort, och på ett helt märkligt sätt var det som att jag återtog makten och besegrade mina demoner. Jag pratade i telefon och tittade på himlen, det hjälpte, så bra.
Det handlar om att göda själen. Detaljer göder mitt inre liv. Vackra ting, fina små sakerna vardagen. Vad låter ert inre blomma?


Massa kärlek från mig till er. Kom ihåg att allt bara går ut på att vara lycklig och det finns ingen regelbok för vad det innebär.

Gillar