Vecka 20 hej magen

Plötsligt är vi inne i vecka 20. 19+1 som man säger på graviditetsspråk, och jag njuter riktigt av att ha kommit hit. Allt känns så nära. Även om man blir tung osv mot slutet, så är målet ändå nära då. Man har sin gåva runt hörnet. I början är den så kallade "belöningen" väldigt långt bort, samtidigt som jag var så sjukt trött, lite illamående och gråtig. Jag kunde börja gråta av utmattning vid försöket av att gå 2 km haha. Sedan ser man ju inledningsvis nada på magen eller liknande. Det är liksom inte de härligaste symptomen som gör sig till känna i början.

NU hörni, är det ett annat liv. Jag mååår bra, jag orkar träna igen, jag orkar gå, och får dessutom främst tecken om att det finns ett liv i mig, genom att det känns lite i magen, och inte minst, att den syns. Pja, man får ju räkna bort de kommentarer om att man ser helt ogravid ut, de kan sätta igång lite noja. Dessutom ska jag ju inte föda imorgon? Hoppas jag hihi. Efter några stycken som menade att det måste vara "kort gånget" eller att det "inte syns" bokade jag en tid hos barnmorskan för att lyssna på fosterljud. Det var med blandade känslor då det inte är säkert att man skulle kunna höra fosterljud redan då, vid de skedet även om Snurpsson skulle leva, men jag tog chansen och blev så lycklig när jag kunde h��ra lilla hjärtat slå.

Jag förstår att alla vill väl och förmodligen är syftet att ge en komplimang, så tar inte alls illa upp, men dessa satte igång en liten stress i mig. Det handlar inte om att folk gör fel, utan att man som gravid lever under en ganska stor ovisshet. De enda man har att gå på är om det känns något i magen, eller om den växer, och då när folk menar att den inte syns undrar man ju om hela graviditeten stannat av. På tisdag har vi rutinultraljud, ska bli så spännande. Sedan ska vi med våra familjer avslöja om det är en pojke eller flicka veckan efter så det kommer bli höjden av spännande.

PoK

Gillar

Vecka 17 here we come

Aej men detta går så fort. Typ för fort. Nejdå, men vi behöver kanske ta en sväng och spana i lite bebisbutiker. Eller ba less is more. Lite old school sådär. Stackars bebis ska ju inte behöva leva helt naken kanske. Jag tycker vekorna flyger fram och jag kan verkligen inte förstå att jag idag går in i vecka 17. Någonstans närmar vi oss nu halvvägs, och bebisen är inte längre 0,5 mm som den var när jag fick reda på att jag var gravid. Den blir liksom denna vecka 18 cm. Rumpa till huvud. Och då har den ben också. Hur kan detta finnas inom mig? Jag känner mig som en trollkarl som kan trolla utan att jag ens vet hur. Hur tusan går detta till? Pja, ingen behöver ju förklara hur befruktningen går till om man säger så, men att det kan funka! Bara sådär! Att det skapas en människa inom mig. Det är nästan för mycket. För coolt. Så småningom är det ju dags för oss att få reda på kön också. Vad spännande. Min magkänsla har hela tiden sedan innan jag träffade Gurra varit att jag ska få en tjej, först. Dock är det ju mannen som avgör hur utfallet ser så vet jag inte hur motiverat detta verkligen är. Dessutom har Gurra absolut flest killar i sin familj. Vad tror ni?

Gillar

Första tiden som gravid

God morgon! Från att bli gravid, till livet i Paris, till att nu ha Covid, vad nice haha. Aej men sedan jag blev gravid har ju immunförsvaret minst sagt inte stått högst i kurs i kroppen och efter att länge ha hållit graviditeten hemlig tänkte jag nu ge oss en tillbakablick på första tiden som gravid.

Här började det hela kan man säga. Det var den första februari och Gurra var iväg på snabbt ärende. Eftersom att min mens skulle komma dagen efter ville jag passa på att göra ett graviditetstest, så att det inte skulle vara den uteblivna mensen som skulle få Gurra att skapa aningar. Så jag gjorde det själv och det kom upp ett svagt litet sträck. Jag stod mitt i lägenheten och hann undra hur tusan jag skulle hinna lösa en surprise för Gurra eftersom han skulle komma hem närsomhelst igen. Men jag sprang in i centrumet, köpte en body, kom hem, tänkte, tänkte och tillslut kom Gurra hem och mötte minst sagt spännande nyheter.

Morgonen efter gjorde vi ett nytt test tillsammans. Jäklar vad pirrigt det var. Men ja, jag var gravid. Detta höll vi helt för oss själva i kanske två veckor innan vi började berätta om det lite smått. För även om man vill säga till varenda en, så var det en mysig bubbla för mig och Gurra att dela bara vi två.

Här är tre sätt vi sa det på. Vänster: till Viktor, Nellie och Léon (Viktor och Nellies barn och Gurras brorson), mitten: till min kompis Hanna och höger: till pappa. Vi möttes av så mycket fina reaktioner, och jag håller nu på skapar en Reel till Instagram med näras och käras reaktioner som ni kan titta på sen.

Mina matcravings. Jääääääklar vad jag var hungrig i början. Främst har varit sugen på mat. Smoothie, filmjölk och matiga sallader sammanfattar mina tydligaste cravings. Och citronvatten. Har knappt kunnat äta godis och sötsaker. Saknar nästan att njuta av att äta lite choklad. Och ja, jag vet nu att man inte ska äta rökt lax. Var mycket att hålla koll på haha.

Sa ju att jag var duktig på att lyxa till det och leva som en livsnjutare ändå! Har provat igenom hela systembolagets alkoholfria sortiment haha. Till höger har vi alkoholfri öl och oliver. Mmmmhm.

Det har inte heller bara varit glada miner. Har gråtit så mycket haha. Jesus vad känslomässig jag blev. Nu verkar det dock ha lagt sig lite.

Gravid vecka 5 vs veck 12 typ! För att återkoppla till början har jag även varit sjuk typ 2/3 av tiden haha. Och nu lite Covid på det. Men bra bra, jag försöker se det som att jag tar alla flugor i en smäll efter dessa två pandemiår, så att immunförsvaret kommer back on track.

Gillar