GENDER REVEAL

Hej och godmorgon! Och tack Nouw, för att jag får vara veckans blogg! Vilken ära <3
Nu äntligen vet vi om det är en tjej eller kille inne i magen. Det var i fredags som vi anordnat en liten, så kallad "Gender reveal" med våra familjer och några få kompisar. Ja, jag och Gurra hade fortfarande ingen aning så egentligen var det Viktor och Nellie som anordnat själva revealen. Dessutom hade jag och Gurra en liten överraskning som kom mot slutet av kvällen. Det var dessa kakor. En som vi gav till Nellie, och en som vi gav till min bror Ludde. Ja ni ser ju vad som står. De sa ja, thank god det gjorde Snurpans dag.

Här hade vi looken för kvällen. Självklart blev den snabbt nedspolad av både tårar och färgbomer.

Här ser ni våra gissningar. Jag gissade på tjej, och Gurra på kille.

Innan själva avslöjandet grillade vi burgare. Sommarkänslor ändå!

Sen började det. Detta var verkligen det roligaste jag varit med om någonsin. Det var upplagt i en trestegsraket, där vi blev prankade de två första gångerna. Första gången skulle vi släppa en ballong på varsin siffra, och den ballongen vi släppte först skulle visa könet. Det roliga var att jag och Gurra fått samma siffra. Omgång nummer två kom den svarta ballongen in. Vi räknade ner från tio, och var så redo att se antingen blå eller rosa konfetti, men istället är den tom. Slutligen kom det in två konfettisar.

Och ja det blir en pojke!!!!! Har nog aldrig blivit så rörd i hela mitt liv. Wow vilken känsla. Om 4 månader, då får ni träffa vår pojke.
Tips: har lagt upp detta som en reel här på Instagram. Kolla in den haha.

Känslan för kvällen <3

Ser verkligen fram emot att genomföra denna resa med Gurra. Min soulmate.

Älskar dig Gurra.

Gillar

Förberedelser för Snurpsson

PR

Tack vare Elodie som jag fick detta PR-utskick utav så är vi äntligen lite mer igång med fixandet för vår nya familjemedlem, och tur är väl det eftersom jag igår eller idag (apparna säger olika) går in i vecka 21. Vi har alltså passerat halvvägs. Jag jobbade förut på Elodie och började verkligen ÄLSKA deras produkter, och nu har de dessutom kommit in massa nytt fint. Bland annat har de fått in en raket-kollektion som jag älskar både visuellt och symboliskt. För mig känns allt med att skapa en ny människa som magi, och är något jag gärna bejakar. Till vänster och nedan har vi deras muslinfilt, och till höger en jättefin vit handduk.

Den är så fin <3

Här då! Supernice nappflaska som dessutom matchar vårt swedish grace- porslin, och en silikonskål som fäster i bordet. Lär ju bli hur bra som helst. Till höger har vi ett raket-gosedjur och en hakklapp.

Sovhörnan som börjar bli redo. I översta lådan har vi börjat ordna med lite saker man har i munnen så att säga. En bitring, och nappar, samt napphållare. Allt är i färgerna mineral green, eller vanilla white, alternativt en del av raket-kollektionen. Aej, detta är så fint. Visst blir det mysigt. Visst tror vi kanske detta går bra ändå haha. Tack Elodie <3

Gillar

Vecka 20 hej magen

Plötsligt är vi inne i vecka 20. 19+1 som man säger på graviditetsspråk, och jag njuter riktigt av att ha kommit hit. Allt känns så nära. Även om man blir tung osv mot slutet, så är målet ändå nära då. Man har sin gåva runt hörnet. I början är den så kallade "belöningen" väldigt långt bort, samtidigt som jag var så sjukt trött, lite illamående och gråtig. Jag kunde börja gråta av utmattning vid försöket av att gå 2 km haha. Sedan ser man ju inledningsvis nada på magen eller liknande. Det är liksom inte de härligaste symptomen som gör sig till känna i början.

NU hörni, är det ett annat liv. Jag mååår bra, jag orkar träna igen, jag orkar gå, och får dessutom främst tecken om att det finns ett liv i mig, genom att det känns lite i magen, och inte minst, att den syns. Pja, man får ju räkna bort de kommentarer om att man ser helt ogravid ut, de kan sätta igång lite noja. Dessutom ska jag ju inte föda imorgon? Hoppas jag hihi. Efter några stycken som menade att det måste vara "kort gånget" eller att det "inte syns" bokade jag en tid hos barnmorskan för att lyssna på fosterljud. Det var med blandade känslor då det inte är säkert att man skulle kunna höra fosterljud redan då, vid de skedet även om Snurpsson skulle leva, men jag tog chansen och blev så lycklig när jag kunde höra lilla hjärtat slå.

Jag förstår att alla vill väl och förmodligen är syftet att ge en komplimang, så tar inte alls illa upp, men dessa satte igång en liten stress i mig. Det handlar inte om att folk gör fel, utan att man som gravid lever under en ganska stor ovisshet. De enda man har att gå på är om det känns något i magen, eller om den växer, och då när folk menar att den inte syns undrar man ju om hela graviditeten stannat av. På tisdag har vi rutinultraljud, ska bli så spännande. Sedan ska vi med våra familjer avslöja om det är en pojke eller flicka veckan efter så det kommer bli höjden av spännande.

PoK

Gillar