Vi ska bli föräldrar!

Hej fina ni. Här var det nyheter minsann. Som rubriken avslöjar ska vi bli föräldrar, i höst. Wow haha. Allting sjunker in bit för bit, och hittills har jag nog hunnit förstå att jag är gravid, men att det faktiskt ska komma en bebis, att jag ska bli mamma och att Gurkan ska bli pappa, aej det är bara för stort för att ta in.

Tänk att det lilla extra sträcket på graviditetstestet som jag gjorde första februari kan betyda så mycket om vad komma skall. Rationellt vet man ju vad det betyder, men emotionellt var jag helt blank. HUR kan detta, svaga, sträck tala om ett helt nytt liv och en människa vi ska ta hand om? Det var nog inte förens vi gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 10 och jag fick se Snurpan som jag kunde ta in att det faktiskt är ett litet litet liv där inne. Innan ultraljudet kändes det nästan som jag hade hittat på att jag var gravid. Som att jag gick runt och lurade alla. Jag minns även när jag berättade för Gurra, att jag sa att jag "tror typ jag är gravid".

Vi är överlyckliga och jag känner mig oändligt tacksam åt vad kroppen kan göra och skapa. Sedan all kärlek, och alla grattis på Instagram. <3 Jag känner mig nästan blyg. Vad fina människor är. <3 Är ni sugna på att hänga med denna resa då? Det är i alla fall jag!

Puss på er <3

Gillar

Mycket har hänt på 1,5 år

Idag är det 1,5 år sedan jag och Gurra träffades. Bara? Redan? Det känns som en evighet men jag minns det som igår, när jag låg bredvid mamma i Spanien på en solstol och undrade vem min framtida partner kunde vara. Är det någon jag redan träffat? När kommer han? Nej det var det inte, och exakt sju dagar senare tittade vi över axeln på varandra när vi fick dela en brygga i området. Tiden där efter har varit den bästa i mitt liv. Den finaste, tryggaste och roligaste. Den mest spännande, och mest självförverkligande. En tid då jag vuxit i i mig själv men också börjat se en framtid.

Vi flyttade ihop inom en månad, kunde sitta vid middagsbordet med tårarna rinnandes längs kinderna i tacksamhet för varandra. Gurra snappade upp att jag hade tappat min Mumin-kopp och köpte en ny när jag fyllde 25. Vi firade jul ihop med bådas familjer. Det blev vår och vi åkte till Spanien under en tid som skulle varit 2 veckor, men blev 2 månader. Vi har varit på Gotland, Gurras landställe och firat midsommar, födelsedagar och jul igen. Köpt möbler och gått på visningar och har nu nya äventyr på agendan.

Tack för tiden som varit, jag ser verkligen fram emot tiden som kommer <3
I love u ∞

Längst ner till vänster är första bilden på oss tillsammans <3

Gillar

Svar på kommentar ang att vara vätskefylld

Godmorgon från kaffestugan. Fick en kommentar med en fråga som löd såhär:
Jag kmr ihåg att du berättat om när du la på dig mkt vätska i kroppen trots att du åt hälsosamt och tränade - vad gjorde du för att återgå till din tidigare kropp och tappa all vattenvikt? Jag vet inte om mitt beror på min sjukdom eller något annat, men är villig att testa allt för att bli bättre!

Precis, jag hade en ätstörning för flera år sedan, vilket försätter kroppen i en ohållbar situation. Efter det fortsatte jag att träna, äta nyttigt, och kanske föör begränsat. Jag tror att jag fick för lite goda bakterier i tarmfloran på grund av icke-variationen i min kosthållning, vilket gjorde det svårare och svårare för mig att bryta ner olika livsmedel.

Eftersom att kroppen under så lång tid har fått för lite mat är min teori att den skapar stress då detta är ett hotfullt tillstånd för vår existens, och ohejdat utsöndrar kortisol vilket gör att man binder vatten. Utöver att min kropp hade utsatts för stress orsakad av för lite mat, var jag även stressad på många andra plan i live. Jag, fick för mig att jag kunde göra allt och jobbade mycket mer än normalt, vilket aldrig gav mig återhämtning och desto mer stress.

Med tiden började jag förändra min situation och äta allt: choklad, broccoli, kött, fisk, pasta, ris, bönor, chips, bubbel, grönsaker, smör ALLT, vilket jag tror förbättrade mitt immunförsvar, ökade upp min tolerans SAMT gjorde mig glad, som är viktigare än man tror för kroppens alla funktioner. Dessutom började jag fokusera på vad jag innerst inne mådde bra av, och inte vad som skulle ge mig maximal bekräftelse och på den vägen har min kropp och själ funnit sig själv igen.

Om jag ska ge något konkret råd är det att åtminstone min kropp mådde och mår väldigt bra av fett, såsom avokado, olivolja, smör osv. Sedan ha kul. Leva för att leva. Sova bra. Då kommer kroppen bli som den ska.

Slutligen kan du fråga dig om du verkligen är vätskefylld eller om det hela sitter i huvudet?

Skål för bästa underbaraste livet från Marcos igår!

Gillar