Jag skrollade tillbaka i kamerarullen ett år. Pja, inte riktigt ett år, då jag köpte min telefon i slutet på april 2020- men nästan. Jag minns hur jag nyligen hade gjort mitt sista jobbpass, och faktiskt började fokusera mer på mitt företagande. Det var en stor utmaning att ta sig an. Jag menar, mitt företagande utgick mycket från Instagram, där jag hade lite intäkter, men ändå inte riktigt tillräckligt. Däremot fick detta kliv mig att få mer intäkter där. Plötsligt var jag tvungen att klara mig.

Det första jag vill komma till i detta inlägg är att man ibland måste våga lämna sin comfort zone, annars kan bekvämligheten låsa en. Placerar man sig i ett läge av fullständig panik (okej överdrift, men vill nå en poäng), så kommer man göra det man inte hade "pallat" annars.

I detta hann jag också ta mig både en och annan funderare kring vad jag faktiskt vill med sociala medier, och mitt liv. Jag insåg hur jag inte bara ville jobba med sociala medier även om det kan vara en andel, men att jag vill jobba kreativt. Vilket man kan göra på så många sätt JU!

Jag började plugga i höstas, för att fundera men även investera i min kunskap, samt ta ett break från vad jag var uppe i. Jag behövde försöka luppa mig själv, skapa ett utifrånperspektiv. I samma veva var det som att allt föll på plats. Jag fick en plan. Som jag faktiskt hållit fast vid sedan dess.

Jag skulle först plugga min miljö och hållbarhet. (Det var det enda som hade öppet för sen anmälan typ :P.) Sedan skulle jag börja läsa kommunikation för att börja lära mig om det jag faktiskt ville jobba med, och söka till Berghs AD. Och kommer jag inte in på ADn har jag kommit bra långt på en kandidat inom kommunikation. Där kommer mina miljö & hållbarhetspoäng in.

Nu sitter jag här, och det är bara någon dag kvar till min ansökan ska in.
Vad jag vill säga är:
Gör du något du inte trivs med som du bara gör för att hålla dig sysselsatt:

Våga ställ dig utanför din komfortzone.
Våga släpp det.
Då kommer du kunna inleda processen i att leva ditt sanna liv.
Då är du inte längre fängslad av att vara innen i en bubbla som "funkar" men inte är maaagisk liksom.

Jag tänker mig att många av er som läser min blogg är väldigt framåt, drivna och vill något. Kanske skapa något, få något jobb eller kanske leva utomlands. Jag tänker mig er liksom som passionerade, med en stor inre styrka. Målmedvetna. Annars tror jag liksom inte att ni skulle vilja vara här. Jag är ju inte bloggaren som bara försöker prata om ett perfekt liv, utan jag försöker prata om drömmar mål och det verkliga värdet i livet.

Hej hurni. Jag är så glad att ni blir fler och fler, det är så kul att se och få uppleva. Men, som de målmedvetna individer ni är, vill jag också komma med en viktig påminnelse. En påminnelse som kanske anknyter lite till vad vi pratade om igår. Att älska dig själv för vem DU är, och vilka styrkor du har. Se till det utgångsläge du har. För i att bli målmedveten, ligger det också nära till hand att börja jämföra sig. Klanka ner. Och se vart man inte kommit istället för vart man har kommit.

Din största styrka är att du är du, och det är. något ingen har. Se vart du är nu, och vad du kan göra nu. För som vi sa igår. Du lyckas när du är produktiv, och du är produktiv när du gör det DU är bra på. Du gör det DU är bra på när du slutar utgå från ett läge som inte är ditt. Sluta försök vara någon annan, men våga lär av andra. Det är olika. Du vill inte bli en kopia, men du vill växa. DU är ditt orginal. Det är bara du som har ditt bagage, dina erfarenheter, och din resa. Var tacksam och älska dig själv för vem du är. Gör du det kan du komma hur långt som helst.

Som jag sa till Gustav igår när vi var ute och gick i bergen; detta är så sunt, så hälsosamt. Det känns som man möter någon urmänniska och blir som ett med naturen. Och som Gustav sa: man känner sig nästan mer hemma i detta, än hemma. Man kommer liksom hem på en själslig nivå. Som att inget spelar någon roll. Men möter liksom en tillvaro som inte är beroende av ens egna ageranden. Eller, okej; man blir inte värderad. Naturen bara tar en för den man är i sitt stilla lugn.

Naturen är nog den bästa medicinen. Den drar ner stressnivån, man - måste vara i nuet för att inte snubbla, - får lite sol på hela kroppen, - får massor av syre, - får jobba med hela kroppen, och inte mer belöning än man kämpat för. Det är så vackert och NÄR vi gör alla dessa ovan nämna bra saker får vi den fantastiska upplevelsen, vilket stimulerar oss till att kämpa vidare. Kommer detta gratis, som i ett tekniskt spel, resulterar det i oss som omotiverade. Vi tappar anledning att kämpa om vi får belöningen ändå. Precis som att springa, är detta alltså ännu ett sätt att lära sig att kämpa.

Och hit kom vi. Finns det något vackrare än hav, berg och växtlighet? Allt som i sig är ett budskap.
Att kämpa för att komma till toppen.
Att glida på vågorna eller vila på en stilla hav.
Att se våra reflektioner och hur de återspeglas.
Att se händelser likt små mon gilda förbi.