För ett liitet tag sedan fick jag en himla fin kommentar, som såg ut såhär, så MASSOR tack, jag älskar också veckomålen hehe och ja, självklart kommer då svar enligt önskemål!

PH: Gustav Edit: Jag

Hej! För det första älskar jag din blogg, alla veckoutmaningar och de kontinuerliga inläggen! Keep it up! Sen undrar jag om inte du kan göra ett inlägg kopplat till det faktum att du är hälsocoach? Hur blir man det, varför blev du det och vad gör en sådan? Du kanske kan berätta vad du pluggar just nu också, behöver lite tips och inspiration. Kram!!!

Okej, jag har alltid varit intresserad av hälsa i den mål av att styra oss till att må så bra som möjligt, därav veckomålen. Att utveckla oss till att bli det västa och mesta vi kan bli. Så, för några år sedan undrade jag också OM/VAD jag skulle plugga och pratade med min kompis mamma som är näringsterapeut. Hon inspirerade mig alltid så mycket och har alltid haft väldigt rätt i vad hon sagt. Ex, sa hon att svininfluensavaccinet inte skulle vara någon hit, och ja nu vet vi ju att många därefter drabbades av narkolepsi.

Hon rekommenderade mig att läsa till hälsocoach, och tipsade om IIN i New York som kan läsa på distans, och en på Paleo institutet där hon visste att de som startat skolan var väldigt seriösa och kunniga. Där vägde jag helt enkelt bara, och den på INN var dyrare samt på engelska, i övrigt var de ganska jämnlika. Därav valde jag den på Paleoinstitutet som verkligen var SÅ GRYM. Man läser först en grundkurs och sedan utbildningen. Grundkursen har man ett halvår på sig att läsa, och hela utbildningen sedan har man två år på sig att läsa. Jag gjorde min totala på nästan exakt två och ett halvt år, och valde att läsa på distans. Man får studiematerialet av skolan och lektioner i inspelade videosar. Sedan har man prov på varje område och slutligen ett examineringsprov man behöver ha minst 80% rätt på.

Hur som har jag på vägen insett att jag inte enbart vill jobba med hälsa utan mer kreativt, och ja därav har jag börjat lära mig illustrator och Photoshop och målet är att bli art director även om jag på olika sätt säkert alltid kommer försöka sprida hälsa och vägar att må bra, samtidigt som Joe Dispenza, Wim Hof och Jay Shetty är mina idoler, och jag upplever nog att "jag" är där parameter kreativitet och mänskligt potential möts. Där har vi dock min konst, mina gubbar som är mina inre självporträtt.

NU pluggar jag miljö och hållbarhet, och använder det hela för att lära mig mer, få akademiska poäng och ge stöd och min hälsocoach-utbildning, samtidigt som jag försöker sprida budskap om klimatet i mina sociala medier, och i detta skapa partners som har bra värderingar och goda syften. Dvs, låta det kommersiella grundas i hållbarhet i så stor utsträckning som möjligt. Ex, ska jag göra en väldigt kul grej med Grunded Factory, men även Pease of Heaven.

Jag ni hör jag, jag är också väldigt mycket i min process, men det är ju det som är så skoj. Hoppas detta gav något haha. PUSS

Psst; TROR jag har mer info under kategori hälsocoach hehe

Hej älsklingar, måndag och idag vill jag prata om något lite viktigt som jag tror berör många.
Jag vet att det är flera som ser på sig själva, och sätter värde på sig själva utifrån sin kropp. Är den "fin" mår man bra. Jag med, ibland. men inte så mycket längre faktiskt. Jag vill vara ärlig och säga att jag vill känna mig stark, och atletisk, men framförallt hälsosam. För mig går det lite hand i hand, och att vara hälsosam bär för mig ett stort värde, då det är grunden för att vi ska få färdas i vårt fordon längs vårt livs resa. Detta är inte ytligt på samma sätt som förut, när centimetrar och storlekar var det son var "jag". Det som jag ansåg bar största andelen av mitt värde. För ett tag sedan hörde jag något så himla bra, och det är att älska din kropp för att den bär dig, och inte för att du bär den.

Vår kropp är grunden till allt vi upplever. Den är vår förutsättning för att vi ska kunna leva och ja, uppleva. Detta har ett stort värde, åtminstone för mig. När vi pratar om att älska vår kropp anser jag att många fortfarande pratar om att älska den för att vi bär den, och inte för att den bär oss. Vi ska älska våra kurvor, celluliter, och allt därtill, men VARFÖR fokuserar vi ALLTID på det ytliga. Jag blir så trött.

Om vi nu lägger värde i hur saker ser ut är vår kropp en minimal andel av allt som finns att titta på. Av resten av världen. Att den bär får dig att se och njuta av världen. Att du när den får dig att se din kropp. VAD ÄR VÄRT?

Jag publicerade ett inlägg på instagram som egentligen handlar om att älska sig själv, utan villkor och jag kände att jag vill prata mer om detta, så jag gör det här.

Älskar ni er själva? Villkorslöst? Utan några om eller men?
Jag har många gånger i mitt liv känt att jag måste bevisa något, förmodligen just för att må bättre i mig själv, och därmed satt upp villkor för mig själv i hur jag ska göra, vara, leva, för att känna mig nöjd/älskad/bra.

Det kan vara:
Jag känner mig nöjd OM jag är produktiv.
Jag känner att jag har läget under kontroll OM jag äter på ett visst sätt.
Jag känner mig gullig och fin OM jag har en viss storlek.

Men, vad detta också betyder, vad som blir underförstått är:
Jag känner mig missnöjd om jag inte är produktiv.
Jag känner mig okontrollerad om jag inte äter på ett visst sätt.
Jag känner mig ful om jag inte har en viss storlek.

När man börjar sätta upp ett OM finns det alltid ett logsikt "annars?", som hjärnan lätt fyller i. Anledningen att jag satt upp OM, är ju för att uppleva positiva känslor. Man hittar en strategi. Hjärnan vill kunna hantera situationen. Det betyder för den sakens skull inte att det är smart, eftersom att det både kräver satans mycket av oss, och för att vi inte kan lösa våra intre kamper med belöningssystemet.

Jag har programmerat min hjärna att dessa olika faktorer är kärlek och att uppnå dessa är HUR jag skapar kärlek, hur jag älskar mig själv. Liksom min hjärna min värld mina regler. Allt är placebo. Bestämmer jag att det är viktigt att känna mig fin, att jag älskar mig om jag känner mig fin, och att jag känner mig fin när jag väger xx, har jag också programmerat: väger jag inte xx, känner jag mig inte älskad.

Och ja, varför ska vi ge oss själva villkor OM vi istället kan leva i villkorslöshet. Det låter kanske muppigt, men SÅ många tänker såhär: ”Jag behöver xxx för att känna xxx”. Man skapar en egen ekvation och din värld är din verklighet. Det blir hjärnans sanning. SÅ, vill du verkligen ha ett villkor på att älska sig själv, eller vill du leva i villkorslös kärlek?

Vill du leva i villkorlös kärlek ska du inte sätta upp villkor för din kärlek.