Hike efter hike. Jag kan inte sluta älska de. De är magiska, på riktigt. Det är något med att vara i detta, som tar mig bortom tid och rum. Jag märker hur jag får en djupare connection med universum. Och det häftiga är; att det det mest naturliga vi har: naturen. Att vara här påminner mig om hur magisk världen verkligen är. Eller så kanske det inte kallas magiskt. Detta är ju vårat ursprung. Jag tror att byggnader, telemaster, och allt där till gör att inte samma energi når fram, som i naturen. Förstår ni? Att magin egentligen är där, överallt så länge vi inte förstör dess framkomst.

Hur kan detta finnas? Kan detta skapas av någon big bang och evolution, då är tusan vad som helst möjligt. Detta egenskapade idyll säger så mycket. Det får mig att förstå hur allt som händer av sig själv vill väl. Det som händer är positivt. Det som våra hjärnor inte förstört. Något som påminner om hur vi ha tillit . Naturen vill vara vacker och vill må bra., annars hade den inte sett ut så här Naturen bokstavligen blommar i sitt rätta forum. Det gör vi med. Så på dessa bilder, och se på dig själv.

Känner mig som en blomma här. Som en av dessa vita.

Kärlek är som naturen. Den har alltid funnits där, i all människans och djurens tid. Människor behöver bara ta bort störningsmoment och tyngder för att den ska kunna blomma. Den är vacker av sig själv, och magin existerar när du tar bort alla blockeringar, och befinner dig i ditt natural path. Kärleken är verkligen som naturen. Laya Gurra

Under senaste tiden har jag börjat satsa på bloggen mer. Och det har ju gått bra. Trenden går succesivt uppåt och jag blir så glad även om det låter lite töntigt. Mitt mål är ju inte specifikt att bara ligga högt på en blogglista utan vad det innebär. Att faktiskt i större mån kunna försörja sig på att sitta på en terass uppe i bergen i över Puerto Banús och skriva, och det värdesätter jag.

Nästa del:
Igår skrev jag om hur naturen blir som budskap, och det har jag pratat om länge. Jag satt på en liten bergstopp och såg ut över en högre. Precis som att jag precis nått en ny liten topp (ökat i statistik) och nu sitar högre. Och frågan är: jag kanske behöver nå en fysiskt högre topp för att nå en högre topp här.

Vad ska jag göra då?
Gå över ett berg?
Kanske lära mig att kitesurfa? Som vi såg alla göra längs vattnet igår
Eller vad kans det vara?

Jag tycker det är så coolt hur vi kan omvandla fysiskt.
Ännu en liknelse:
YinYoga. Vad går detta ut på. Jo att släppa på psykiska känslor genom en fysisk öppning, och tvärt om. Våra känslor begränsar oss. På samma sätt kan vårat mod vara en tillgång. Det kan låta inte bara det som sker sker, utan på så vis även öppna andra dörrar.

Okej:
Som ni förstår är detta ett långt resonemang med mig själv.
Jag ska bli vigare. Målet är spagat och när jag kan det, för där tar det emot JÄKLIGT mycket, undrar jag hur mycket begränsningar som faktiskt släppt.

Ska vi se? Det blir spännande.

ph. Gustav

Vet ni vad jag börjar känna? Jo att jag är jäkligt redo för 2021. För något spännande som kommer. Idag vaccinerads de första i Sverige, och det känns så bra. Äntligen liksom, kanske vi kan närma oss ett slut på den här perioden, och gå in i något nytt. Det har varit lärorikt, det tror jag, men jag känner mig färdig. Jag tror vi var tvungna att pausa, röra om i grytan och ställa oss på en ny plattform för att skapa nytt, och bättre. Nu är det mindre än en vecka kvar till 2021. Lite spännande. Jag tror många kommer leva mer i ritt sätta jag, och vara mer självförverkligande. Jag tror denna pandemi hat fått oss att värdera om, inte ta för givet och inte minst bli mer tacksamma. Och just tacksamhet är grunden för att vi att nytt ska komma. Nytt och bättre. Är vi inte tacksamma har vi fortfarande att lära på det som ÄR, och nytt kommer vänta. Lite åt gången. Vill du förverkliga drömmar, vill du att det ska ske nu nu nu, var tacksam. Njut av stunden. Släpp begär. Lev för vart du är och magin kommer låta dig färdas.