choose the pain you want to sustain

Okej böcker, böcker är mitt nr 1 tips. Personligen har jag varit rysligt dålig på att ta mig an böcker. Haft för dåligt fokus och förknippat det med ett måste, jag har tänkt att jag kan "learn by doing", men har succesivt kommit till insikt om hur sjukt mycket mer nyanserad andra människor upplevelser, metaforer och berättelser ger. Jag har börjat lyssna på "the subtle art of not i giving a f*ck" vilket jag vill dela min hittills viktigaste uppenbarelse ifrån nedan. Sedan läser (lyssnar på) jag även "you are the placebo", magisk.

Man kan inte ha ett smärtfritt liv. Det är inte så det funkar. Vi vet vilken lycka vi vill ha i vårt liv, vad vi har för drömmar och mål, men vad som är värt att ställa sig frågan kring är vilken smärta man vill ta sig an, det är frågan som faktiskt tar en någon stans. Vi kan ha drömmar som upptar hela vårt medvetande och tar oss bakom tid och rum, om att bli världens bästa kock eller få styra stora bolag. Men, för många sker detta inte. Varför? Jo, de är frälsta vid tanken om resultatet och slutprodukten, men de har inte samma dröm och om processen. Livets stora ting innefattar många nederlag på vägen, och dessa är en del av resan. Man måste törsta kampen och förstå att det är motgångarna som ger framgång. En större andel vill inte genomföra klättringen, de vill ställa sig på toppen från början. Vad är det vi vill, i att se oss stå på toppen och höra människornas jubel? BE KRÄ FT else! Man kan inte bara ge kärlek till vinsten utan måste även älska kampen. Vem vi är utgörs av vad vi är villiga att gå i strid för. Det är DEM som tycker om kampen i skolan som sedan går ut med högsta betyg.

Jag smet för övrigt förbi Naim igår i hans studio och provade en massa kläder! Smälter, magiskt. Någon som jobbar med känslorna, med sinnena och nyttjar sin kreativitet. Denna kaftan!? Och idag ska jag hämta ut ett par jeans jag provade ut igår som de sätter print på idag, och kanske en jacka wiho, till Paris dit det bär på måndag.

Gillar