En vacker dag ses vi i himlen

Igår för ett år sedan, hade han bara en dag kvar.
Idag för ett år sedan, var det en dag sedan,
han somnade in.

Min morfar som skulle somna in just den 29e Februari. Det känns så speciellt ändå, och det är så mycket han. Som att han medvetet somnat in 29e februari för att vi bara var fjärde år ska sörja hans död och resten av alla år ska minnas honom för de dagarna han levde.

Och precis det lyckades han förmedla till oss, då mormor ringde mig på kvällen den 29e februari och sa "nu är det så skönt för morfar, för han har fått somna in". Även om det var en smärta att säga hejdå till honom, så lättade morfar upp vad döden är, och förutsatt att det måste ske, så var det perfekt.

Han blev 92 år och levde nästan alla år fullt frisk. Det var inte förens en månad innan han gick bort, han las in på sjukhuset. Och även om det kom fort, vet jag att morfar av sina 92 år max ville spendera en månad liggandes på sjukhus.

I slutet stod hela familjen influgna från andra länder, runt hans säng och höll händerna, och vi sa till honom att "vi är här". Jag minns även när jag lämnade sjukhuset, ganska exakt 5 timmar innan han somnade in, som jag pussade honom på kinden och sa hejdå, när en tår rann ner längs hans kind.

Du ville inte dö, men du ville hellre somna in än att ligga på sjukhuset. Du har alltid varit på jorden för att leva och för att upptäcka och det fortsatte varje dag, in i det sista.

Morfar, jag kommer alltid älska dig. Ses en vacker dag i himlen. För hur rädd jag än är, känns det nu mer tryggt att vara där.

  • LIVET

Gillar

Kommentarer