En vända på akuten

Igår stod brunch och jobb med Michaela med efterföljande seminarium på schemat, och sen fredag på det liksom. Nja, så blev det inte riktigt. Sedan jag blev gravid har jag varit rackarns mycket sjuk. Det känns som immunförsvaret gått i ide. Så efter att för tre veckor sedan ha haft covid, och varit frisk i en vecka, vaknade jag igår med ont i halsen. Förstod snart på morgonen att jag skulle vara tvungen att ställa in planerna. Under dagen blev det värre och jag var sängliggandes till kl 15 när jag bestämde mig för att försöka äta något. Helt matt sätter jag mig upp och börjar äta men känner hur jag successivt får puls. Tillslut blir jag lite rädd och ringer Gurra. Jag räknar pulsslagen på 30 sek och kommer upp i 53. Bestämmer mig för för att ringa 1177. Under tiden jag sitter i kö försöker jag djupandas och tror att pulsen sänks men märker nästa gång jag tar pulsen att den höjts till 60 slag på 30 sekunder. När jag väl kommer fram i kön och förklarat helhetssituationen får jag höra att jag måste in till akuten omedelbart. Gurra och Gurras pappa Uffe skjutsar in mig. Mina snälla Kramisar.

När vi kommer in inleds allt utomhus med tanke på covid-risken. Snart får vi komma in och då påbörjas den långa väntan.

När vi får tid tar de syre, puls, och feber. Har bra syresättning, lite förhöjd puls och feber.

Kommer in i ett rum och de kollar EKG och blodtryck. Som tur är ser båda toppen ut. Var lite rädd att jag inlett någon havandeskapsförgiftning. Hade däremot fått några halsblåsor, och hade mest troligt bara förhöjd puls för att kroppen var ansträngd av alla olika faktorer. Men det känns ju ändå bättre än att hjärtat hoppar ur led som det kändes som först.

Var lite orolig över att jag skulle behöva sova kvar och var därför överlycklig när de sa att jag var free to go. Gurra var kvar hela tiden med mig. Uffe skjutsa oss fram och tillbaka. Är så tacksam för dem. Vi kom hem vid 20.30, köpte Thai, och jag somna i Gurras knä i soffan. <3 De blev en annan fredag men ändå en fin en <3

Gillar