Före/efter - jag i stress/lugn

Det är lördag och lördagen hör till att ge tips, råd, men jag vill även ha detta som en dag då jag kan jämföra och visa före/ efter av olika händelser.

Vad som är grunden till allt jag börjat skriva, om mantran, att vara sin västa vän, osv, ligger såklart i mitt eget måeende och vad jag erfarat. En viktig parantes att ge ut redan nu är att jag utgår väldigt mycket från mitt perspektiv, även om jag såklart kommer vilja och vill vara så nyanserad jag kan. Hur som helst vill jag idag prata om stress.

Om många av mina andra inlägg i "veckans formel" eller "coffee talks" berör hur man hanterar det, är verktygsgivande och diskuterbart, är detta en grund och en förklaring till varför stress kan uppkomma.

Jag har länge haft ganska hög press på mig själv. Duktigt, kan man tycka. Egentligen handlar detta ju om bekräftelse, från mig själv och andra, och då är det ganska patetiskt och oansvarigt. På något höger lyckades jag i alla fall få panik över att "inget hände" i sommaras, och jag sa upp mig från mitt jobb på Hollister, började jobba på Slash.ten i deras butiker (låt säga 20%) , jobbade kvar på cleansingdays två dagar i veckan (40%), pluggade på distans (ca 50%), ville mest satsa på modellandet (låt oss sätta detta på 20%), bloggade och, där var det nog stopp.

Här är vi alltså uppe i 130% ansträngning. Detta var inte nog tyckte jag. Jag kan komma framåt snabbare. Började jobba som assistentbokare 3 dagar i veckan, och eftersom jag såklart vill göra ett bra jobb så blir det en del jobb på kvällen, tidigt på morgonen och så vidare. Är någon sjuk på morgonen så är ju jag såklart den att ansvara för att hitta en ny modell. VI sätter detta på 70%, vilket totalt är uppe i 200%. Och jag är en person som behöver ganska mycket space.

Detta utvecklades till att jag fick hjärtklappning så fort jag fick ett sms, jag fick VÄLDIGT många panikångestattacker och kände att livet var riktigt pissigt. Jag var VÄLDIGT rädd för att göra fel och förstår i efterhand att jag var inne i det så kallade "fight or flight" moodet. Jag glömde bort människor jag skulle träffa och kände mig yr, fick yrsel och började gråta för ALLT. När man är i detta läge vill kroppen tillgängliggöra all energi för att man ska överleva, vilket tar av immunförsvar, huvud, matssmältningssytem och jag som hade kroniskt ont i magen fick detta som ett svar nu när jag faktiskt inte haft ont i magen på hela 2019. När man lever med kronisk stress får man ett starkt kortisolpåslag vilket binder extraresurser runt midjan och i ansiktet, dvs man går upp i vikt.

Här var jag då.


Vid min födelsedag bestämde jag mig för att börja jobba för att MÅ BRA, för vad det än skulle kräva. Jag förstod att jag MÅSTE må bra för att kunna nå mina drömmar och mål ÄNDÅ! Man är ju en gnutta mer fixad, men ni ser, bara man VILL jobba med sig själv händer grejer.

Och HÄR är jag nu. Jag mår SÅ mycket bättre. Tack för det och det är DETTA jag vill dela med den som läser.

Vill bara OBSa och säga att jag är inne i denna resa nu och vet också att jag har mycket kvar att jobba på. Detta var i alla fall lördagens före/efter/tips. För här har vi just -------------------------------> före/efter

Obs igen, jag typ skäms för bilden till vänster, vilket är ett tecken på att jag inte är helt oberoende om vad andra tycker, men det är också därför jag vill publicera detta. Alla går igenom tuffa saker och det finns ingen anledning att tro eller visa bara guld och grönsa skogar. Det är inte så livet ser ut. Puss

Gillar