Första gången jag väger mig sedan 2015, mitt viktförlopp och vad som ger livet värde

Åh jag har haft en bra, tuff, viktig helg. Massor har hänt. I detta inlägg ska ni få följa med på min viktresa så jag har vägt mig nu för första gången sedan 2015. Det började i fredags, och jag hade tid på psykiatrin kopplat till ADHD-medicinen. Jag skulle göra min årskontroll. Jag kommer dessutom ingå i en grupp bland patienter man får hämta data ifrån, för att se hur en ADHD-person ter sig annorlunda jämfört med folk som inte har ADHD.

För första gången sedan 2015 skulle jag därmed väga mig. Om man ska komma över kroppstankar osv, kan det ju vara bra att strunta i att väga sig osv, men jag tycker också det är viktigt att inte behöva undvika informationen med tiden. Liksom det är bara ett faktum vad vi väger, och därför kände jag att jag nu är redo att ta mig till den informationen. Jag känner mig väldig bekväm och nöjd med min livsstil och min kropp, och i detta läget blir det därmed ganska optimalt att kunna ta till siffran på tillståndet. Hade jag varit i ett tillstånd där jag ogillar hur jag ser ut tror jag det hade varit lite tokigare. Eller liksom, det hade skapat en ikke acceptans mot vikten, men nu är jag toppennöjd och mår hur bra som helst.

Innan jag ORDENTLIGT började fixera med maten vägde jag 64 kg, och var typ 16 år, kanske var 176 cm? Jag var fortfarande nyttig, valde "bättre" alternativ, eftersom jag någonstans vid 14 års ålder hade börjat tänka på detta. Sedan gick jag i gymnasiet ner under 60. Jag hade alltid ett mål att ligga under 60 kg. Sedan började jag gå ner mer i slutet av gymnasiet så att jag vägde 54 kg. Det var så alla reagerade, då alla sa att nej, detta är inte bra.

Men ändå fortsatte jag gå ner för att jag satt så tydlig mall för hur jag levde till 47 kg. Detta var 2014. 2015 var jag i NYC, och vägde då typ mellan 52 och 55 kg tror jag.

Detta mår ju kroppen verkligen inte bra utav och kroppen börjar spara in och 2018 försökte jag fortfarande vara riktigt restriktiv men kroppen la på sig, den litade inte på mig helt enkelt, och jag var väldigt stressad. Så jag veet att jag gick upp i vikt, och undrar vad jag vägde. Det spännande är att jag gjorde en kroppskontroll då, så jag vet att datan finns, men att jag inte vågade ta del av den då. Men har frågat nu, för även detta var osunt. Jag fick reda på att jag hade ordentligt med vätska på mig bland annat. Jag gissar i alla fall att jag vägde över 70.

Sedan nu vägde jag som sagt mig, och tog blodtryck och det var så fint för det var ingen speciell siffra bara lagom, perfekt för mig. Jag vägde 67 kg till mina nuvarande 180 cm, och hade blodtryck 109/60 och är verkligen i så bra form. Stark for fuc*ing ONCE, kan springa milan på 48 minuter och har muskler och jag blir så tacksam över hur kroppen repat sig efter denna ändå väldigt omtumlande resa.

För en gångs skull, just för att jag varit så ingående med alla siffror, skippar jag fotona kopplade till varje siffra. Tror det kan bli trigger för många. SÅ:

Här har vi i fredags, en jättemysig kväll med världens bästa Josephine och Dexter, vi bakade kladdkaka och myste järnet.

Sedan igår var jag först och träffade mormor första gången på evigheter. Hon kom hem till mina föräldrar och det var så fint. Vi fikade ute med filtar. Sedan var min fina barndomskompis Alma på middag. Gretchen is cooking mjaooooo hehe. Mycket fina stunder som utgör livets värde, tillskillnad från ovanstående siffror.

I övrigt har jag under helget jobbat igenom lite tufft på privat plan, men vad jag kan säga är att jag länge innan sökt trygghet från annat (som ovan) eller andra. Jag vill vara helt trygg i mig själv och vill ta mig de steg som leder mig dit. Vi behöver lyssna och kommunicera inåt, ibland helt själva. Detta har jag jobbat med. Viktig, men tuff helg.

Gillar

Kommentarer

cjulias
cjulias,
Ett så fint och viktigt inlägg Greta!! Eloge!! Vilken resa du gjort, otroligt imponerade!! STOR KRAM och keep up your good work, du äger <3
nouw.com/cjulias
greta
greta,
Men TACK SNÄLLA <3 Blir så glad <33333
nouw.com/greta