♡ Fredag den 13e och morfars begravning ♡

På vägen hem igår sa jag till familjen, att det känns som dagen har gett mitt liv ett större värde. För hur hemskt det än kan vara med begravningar och bortgång, så var gårdagen i all sorg något av det vackraste jag mött.


Dagen var igår fredag den 13e, och precis som du morfar nog ville bli ihågkommen för alla dagar du levt, och kanske inte framförallt 29e Februari, så tror jag du tycket det är kul att vi med all kärlek fick samlas för dig fredag den 13e under solens strålar och magiska ljus. Solen sken som aldrig förr, och är det inte lustigt att den så fick göra under ditt avslut. För hur många tårar ljus, tal, sånger, blommor och du än kunde framkalla igår, var det vackert och magiskt på något vis. Det är typiskt dig att visa att döden är lika naturligt som födseln, och igår fick du mig att bli mindre rädd för döden. Jag vill leva så länge till, men sen tror jag inte längre att jag är rädd att komma till en ny plats med dig och alla jag älskar. För visst är du där? Eller jo jag är fortfarande rädd, men mindre rädd, och framförallt blev det tydligt hur generationerna löper på och vi alla blir äldre, mer erfarna och i större acceptans med livets gång.

Att träffa alla, se allas kärlek till denna stund var så rörande. Utifrån rådande omständigheter hade vi bestämt för att ingen fick kramas, på något vis var det fint att få nöta allas blickar istället.

Jag får rysningar bara jag ser bilderna. I mitten låg mormors hjärta, där det står, för evigt i mitt hjärta. 70 år av kärlek. Vi gick alla fram omgång efter omgång och la en ros på kistan, alla med tårar rinnandes. Många med helt skakiga händer. O h energin runt morfar, den var på en annan nivå. Nästan så att man konkret kunde känna ett genomskinligt täcke i luften av kärlek.

Blommorna bars ut till platsen där morfar ska få spridas. Till en minneslund ska han komma och där tror jag han vill vara. Han hälsade gräsmattan och den ljusa naturen.

Med Kusiner och allt som hör till avslutade vi kvällen på en Meze restaurang i Uppsala. Det var en otrolig middag, med så mycket fina minnen. Helt slut var jag dessutom då allt började tidigt på förmiddagen och vi där emellan både hade vandrat runt Uppsala, fikat två gånger och haft lunch efter begravningen.

♡ Vilka i Frid Morfar ♡

Gillar

Kommentarer