Fredagen den 13e November

Även om jag har haft det fantastiskt i Paris, har det på många sett varit en tuff tid. En riktigt tuff tid och idag vågar jag påstå att bägaren rann över. Jag känner mig just nu trött, omtumlad, tacksam, arg, förvirrad och lätt skakis.

Igår vaknade jag upp med en oviss känsla i kroppen. En känsla som fick mig att vilja ringa familjen och kompisar, höra deras röster. Fredag den 13e, det lät inte som en fin melodi i mina öron. Jag ville bara gråta en skvätt, vilket jag också gjorde, och det var välbehövligt. Jag kom dessutom på att Tilde, Ellens kompis, nyligen anlänt till Paris och jag kunde inte annat än att slänga iväg ett meddelande.

Snabbt gjort, och någon timme senare träffade jag henne, i Marais för att strosa runt, fika och Prata. I timmar hängde vi, innan jag började spatsera mot Jordan där jag skulle inta middagen och precis som är en av mina bästa kvaliteter: utföra en riktig myskväll.

En lång sträcka skulle jag gå. Längre än jag trodde från början. Under sisådär 120 minuter kunde jag med Paris till utsikt filosofera om vilken underbar stad jag befann mig i. Jag var till och med tvungen att stanna till vid ett wifi, enbart för att facetimea mamma och pappa och säga hur dagen hade tagit sin vändning. Att jag kände mig så lycklig. Eiffeltornet började klockan 20.00 glittra och alla jag kände nästan hur det var en spegling av mig.

Väl framme hos Jordan hade hon anordnat en drömmigt god middag, och jag vill nu säga att jag funnit mitt nya favoritlivsmedel: sötpotatis. Ja ni förstår, kvällen började bli maxad, när plötsligt våra telefoner börjar plinga en efter en. Ja, utan wifi är det smsen som når en först. 33 döda i terrorattack i Paris. Och värre blev det, som ni alla vet.

Precis i närheten av där jag tidigare under dagen befunnit mig, eller där jag för den delen bor, hade dessa dåd en utspelat sig. Vi började rysa. Fredag den 13e. Jag visste det. Något låg i luften. Det kunde varit jag. Det kunde varit någon annan jag känner. Nu var det inte det. Jag hade tur. Däremot finns det andra som hade otur. Nu går alla tankar till Paris och Frankrike. Jag ber för fred. 

Ögonenlocken hänger på halvstång och jag ser bara en lösning på det.

Godnatt

  • LIVET

Gillar

Kommentarer

Mamma
Mamma,
Så fint skrivet. Livet bjuder på vändningar.det finns mörka och ljusa sidor. Jag älskar fina bilder och kan leva länge på bilden av ett glittrande Eiffeltorn. Du är min underbara dotter. INGEN kan glittra som du!
Sanna
Sanna,
Åh blir tårögd av att läsa det du skriver, mina tankar går verkligen till specifikt dig, men också alla berörda i Frankrike. Jag tänder ljus och ber för fred och att detta ska ta slut och att inga fler oskyldig människor ska drabbas och mista sina liv.
Storstor varm kram! <3
greta
greta,
Men gud vad snäll du är! Jag blir verkligen så himla rörd! Finaste sysslingen! <3
nouw.com/greta
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229