[Gästinlägg] Att bli pappa

Det här inlägget kommer kanske ha en lite annorlunda infallsvinkel på ett ämne ni redan fått läsa om här på Gretas blogg, och med stor sannolikhet kommer få mer av framöver: Föräldraskap.

Att få beskedet om att man ska bli förälder är bland det största och finaste man kan få vara med om i livet. Anstormningen av känslor och tankar är uppenbar, och det som snurrar i kroppen och huvudet är mycket. Kärlek, glädje och stolthet, förväntan och nervositet, och en stor dos ansvarskänsla och tacksamhet.

Jag funderar en del över min roll som blivande pappa. Av helt naturliga skäl är det Greta som är hjälten i vår resa - det är hon som bär vårt barn, och jag finns där för att stötta henne. Mammarollen är inledningsvis väldigt väldefinierad, hon bär barnet och får det lilla livet att växa inom sig, hon föder det och ammar det. Hon skapar livet och vårdar det.

Papparollen känns på det stora hela något mer diffus - och det är kanske så det ska vara? Jag står bredvid och hjälper till, praktiskt och känslomässigt, finns när och där det behövs. Även om det upplevs så, så känns det bra, och jag vet att Greta uppskattar det. Jag funderar också hur det ser ut längre fram. Hur tar vi emot vårt barn, hur ska vi fostra Snurpan? Vem ska vår lilla person bli?

Om ni som läser har en partner som är pappa, eller till och med är det själva(!), uppmuntrar jag er att reflektera över hur ni närmade er papparollen. Pratas det för lite om det nuförtiden - vad det innebär att vara pappa? Om det finns en tydlig papparoll, eller är det så att den inte behöver definieras? Att få bli pappa är nog det jag känner mig mest stolt över i mitt liv och det är så fint att få uppleva allt vad det innebär.

Möjligtvis så dyker jag upp här igen och delar med mig av tankar om att bli pappa, under graviditetens gång och i fortsättningen. :)

//Gustav

Gillar