H o m e s w e e t h o m e

Vad jag med mina ögon kan skåda, finns det inte till synes någonstans i min blogg en nuvarande platsprecision. Vart tror ni jag är? I Paris? Nähäe ni. Jag är i Sverige. I julmyset. Om jag blickar tillbaka till i Fredags, hade jag ingen aning om att jag dagen därpå skulle gå och lägga mig i min egna säng under lördag natt. Jag hade ingen aning om att jag skulle få krama om vänner och familj eller att jag skulle få åka hem till Sverige.

Då Paris marknad rullade långsammare än en snigel, med tanke på vad som inträffat, beslutade vi oss om att jag skulle åka hem på lördagen. Efter det stora tragedin blev många castningar inställda och Paris marknad gicki snigelfart. I lördags kväll stod familjen min med öppna armar på arlanda. Alla tre. Ludde, mamma och pappa. Efter en avkokadomacka vid midnatt trippade jag upp för trappan, tog en välbehövlig varm dusch (då modellägenheten på senaste tiden bara levererat kallvatten) och släkte julstjärnan, hängandes i mitt fönster innan jag gosade ner mig i min nybäddade, varma säng. Paris är fantastiskt, NYC gör en medveten vad det är att leva, men Sverige, det är då helt jäkla oträffbart.

Guys, do you have any idea about where I am? I think I forgot to really tell you that I'm back in Sweden. Home. During friday night, we decided that it was better for me to leave Paris for a while, since the marked totally cooled down after what happened. 

It was amazing to come home. The time in Paris was really much like EVERYTHING. Amazing, but also a bit tuff.  At the airport, my mom, dad and brother, met me. Together we ate some mid night sandwiches, and there after it was beyond amazing to sleep in my own bed. Being away makes me appreciate those small things that I'm usually not even thinking about. 

Gillar