jag har ändrats

Jag har blivit frågad HUR gärna vill du finna vägen hem till ditt hjärta? Det är enkelt men man kan inte bara hoppas, man måste bestämma sig. Göra sina läxor, och inte minst meditera. Då ska man inte ge upp för att det blåser till, man ska inte ge upp av någon anledning, då andra alternativet aldrig är bättre. Andra alternativet låter dig bara distraheras. Det håller dig bortom din trygghet. Det bekräftar ditt ego och lurar dig att det inte finns något mer att gå på.

Att bara vända om och falla ner i att tycka synd om sig själv tjänar inget till. I detta läget pushar vanliga tänkevärlden dig till att söka kickar och bekräftelse utifrån, och säger alla andra att du gör rätt så är du förlåten. Allt handlar om alla andra.. Jag säger till dig; SKIT i att lösa ditt redan FÖR stora EGO som redan suger bekräftelse som en igel suger blod, med att IGEN känna att du duger om du upplever att andra berättar ATT du är rätt. Skit i att lösa dina inre sorger i yttre attribut. NEJ .Blir du ledsen för att du låter dig såras av något yttre, gör inte samma igen då? Sätt inte välmåendet i andras händer.

Man får reagera, bli ledsen, men det är viktigt att förstå att det som LÖSER ens måeende inte är att tycka mer och mer synd om sig själv, utan istället successivt skapa en distans till det som sker för att låta det objektiva växa. Objektivitet i den mån att man kan se saker utifrån.

Liknande har aldrig skett förut, men man får heller aldrig större utmaningar än man är redo för. Varje utmaning som griper tag om dig kommer du vara TVUNGEN att passera, hantera på NÅGOT sätt för att sedan låta smärtan det orsakat omvandlas till erfarenheter som gör dig lika mycket starkare. Att "drabbas" är lite som att universum visar på vad som sker när du väljer att låta ditt ego styra, vad du behöver ända på, men också ett sett att låta dig genomföra dina läxor FORT. Universum ber dig att komma hem till ditt hjärta.

Nu för FÖRSTA gången någonsin tror jag att jag har valt att vända mig inåt för att lösa min inre smärta, och smärtan försvann. All kärlek vi upplever är våran egen/vårat kollektiva som är vår delade energi. Varje gång tidigare har jag sökt MIN kärlek i yttre attribut. För ett år sedan rörde det sig om produktivitet. Då var det som värst, då detta krävde MER och MER av mig. Jag fick en kick men var i lika djup grop. För att försöka nå någon typ normal nivå av välmående la jag bara till MER och MER, men gropen blev bara djupare och djupare.

Jag tycker det är intressant med jmförelser och ser vår utsida som ett resultat av insidan. De övre bilderna är från nu, och de under bilderna är från tidig vår vid två olika tillfällen. Jag trodde redan då att jag hade kommit långt, coh jag var på väg men märker varje dag hur jag utvecklas. Tack för det. Tack till mig själv som börjat ta ansvar. Tack till universum som förstår vad jag behöver genomgå.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229