Life September 2014 - december 2014

Under hösten var jag även med i en tävling om att designa en sko för Jennie Ellen, vilken jag senare vann! Japp, nu har jag mina helt egendesignade Jennie Ellen- skor. Nu vill jag designa ett par nya. Jag har så mycket fina idéer.

Jag intressera mig för Raw food och bakade denna väldigt orutinerade äppelkaka. *Klappar mig lite på axeln*, för oj vad jag lärt mig sedan dess.

Eftersom jag disciplinerat hällde i mig Aloe Vera varje dag så började naglarna att blomstra.

Det blev oktober och min andra resa blev aktuell, efter att min bokare ringde och uttalade "Greta, är du taggad på att åka till Kina". Eh, Kina, oj, här kunde jag inte precisiera mina känslor. Jag har ju aldrig varit i Kina, men varför säga nej? Jag skickades till Kina, till Guangzhou för att vara exakt. Jag hade väldigt positiv inställning, men känslorna omvandlades ganska snabbt. Luften var smutsig, marken lika så. På gatorna låg det sjuka, tiggande människor utan armar och ben. Till castningarna transporterades vi via bil, vilket innebär att jag satt i bilen, fån ungefär 09.00 - 18.00 varje dag. Det var inte tråkigt. Det var jättetråkigt. Outhärdligt. Jättesuperskittråkigt. Dessutom var inte den kinesiska marknaden helt rätt för mig då jag är väl edgy och bakteriefloran i Kina gjorde mig sjuk. Jag blev sjukare än jag någonsin varit och var tillslut tvungen att läggas in med dropp på sjukhuset, även om det bara för under några timmar en natt. Sjukhuset i sig var helt annorlunda en de svenska vi är vana vid.

Väggarna var i betong och belysningen extremt kal. Utrifrån kommer jag ihåg sjukhuset likt ett diskotek. Jag hann jobba en gång, för Seiwei, men såg aldrig röken av bilderna. Pja, Kina var ingen hit.

Bara tågstationen var svår. Kinesiska tecken överallt: så på min födelsedag, som var en skräckupplevelse i sig(då den kändes obefintlig), fick jag till min förtjusning höra att jag skulle bli skickad till Hong Kong, som kom att bli en stor vändpunkt, både i mitt liv och resmässigt. Jag inser i efterhand vikten av att jag åkte till Kina, för oj så mycket uppskattning jag kunnat känna där efter. Kontraster. Bara att stå i en engelsktalande kö mot Hong Kong fick mig att le. Jag hade inte känt någon gemenskap under de två veckorna jag spenderade i Kina. Hong Kong är mer likt NYC än Kina. Det var fantastiskt och jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka tror jag. Jag jobbade en hel del och plåtade bland annat denna editorial, för Jessica magazine.

Vi blev ett himla fint och ganska filosofiskt gäng som gjorde allt och ingenting.

Lina, min fina fina, kom på besök, och det var middag och party.

Det blev jul och time to go home, och jag plåtade och filmade lite för Elle. TITT

Dagarna jag kom hem var kanske några av de lyckligaste i mitt liv. Jag hade varit på en fantastisk resa, och under loppat av tio dagar hade jag julbrunch, firade min födelsedag, var på två julbord, luciatåg, advent och slutligen julafton. Dagar bland stjärnorna.

Ritande kom också att utgöra en stor del av min vardag och Helena blev den första att utgöra motiv. Jag tycker det är viktigt att visa upp olika delar av livet. Jag kan säga att jag var trött, förvirrad och less efter att ha gått ut gymnasiet. Tankar snurrade ochjag kände mig väl stundtals som gubben på bilden. Jag satt med pennan i handen nästan halva nätterna och lät tankar strömma genom pennan, ned på pappret. En definitivt effektiv form av terapi.

2014 började lida mot sitt slut och nyår firades in. En betydelsefull kväll där vi i väntan på taxin, satt och läste kommande årshoroskopet som nu efter ett års tid stämt så himla bra. Det stod att året skulle vara wow, det blev det. Så more to come.

  • LIVET

Gillar

Kommentarer