Mina demoner

Våran axels ängel säger att "du mår bra, och jag visar fortsatta vägen - var lugn- du behöver inte veta", medan demonen som sitter på andra sidan klöser, menar på att "f*ck det där - dessa änglar har ingen aning. Vi visar hur. Lyssna på oss, och om du INTE gör det kommer du mötas av svår ångest och en kvävande känsla av dina inre organ. Du känner redan nu hur stupen börjar dra ihop sig, hur hjärtat slår snabbare." Min ängel, ÄR lycka, och mina demoner ÄR ångest som hotar om att bli värre och värre om jag inte lyssnar till dem, medan de växer sig starkare.Att jag har skapat ångest betyder att jag valt demoner framför änglar. Det betyder att jag valet att skapa ångest framför att känna lugn.

Får demonerna kontroll lever dem. Jag ger dem inte kontroll. Kontrollen ges när jag söker all typ av bekräftelse, det är så man matar demonerna. När jag låter demonerna bekräfta sig själva. Jag har aldrig varit mina demoner, jag har bara låtit dem vara mig, leva mig, få andra att tro att dem är jag, och styra mig. Vi säger hejdå till demonerna. De ber mig veta, men jag vet inte. De mer mig testa min omvärld, och jag får ta konsekvenserna. Jag vill inte ta konsekvenserna för mina demoners agerande. De hyser ångest, agg, och rädsla. Sidor jag inte vill ha så nu tänker jag släppa dem.

---


Jag är lugn och glad för att jag mår bra och andas syre, kan köpa mat och kan sova gott om nätterna. Jag är 24 år gammal, har en jävla inspiration, världens finaste familj, vänner jag vill gråta för och en lägenhet som jag trivs SÅ bra i. Jag pluggar till något jag älskar, och kan i stunden se ut över en blå himmel. Jag möts av värme från tända ljus, och glittrande stenar. För vad vill mina demoner? Jo de vill veta, de tror att de äger världen och vill ha kontroll över allt. Fan så egoistiskt. På något sätt vill de nog göra mig lycklig, men de vet inte riktigt hur det funkar. De tänker ur ett inte-perspektiv. Jag har så länge lyssnat på att lyda det högödda gällande ljud som skrapar - ilar, längs ryggraden. Ibland gör det till och med fysiskt ont. Jag tror det är trycket som också skapats i bröstet som strålar utåt. Jag har inte kunnat uthärda det och tilltagit kortsiktiga metoder, SOM GJORT DET VÄRRE. Man hatar ljudet, det är obehaglig, rispande, gällt, och jag har öppnat käften för att ventilera det mot vad demonerna vill ska fylla platsen. Jag HAR varit en dålig människa, och är ibland fortfarande. När jag lyssnar på dem. Men vad faaan, ingen vill väl sitta i fängelse. Min familj har nog fått ta störst del av detta. När jag inte kunnat tygla dessa längre och släppt remmarna lösa har de liksom blåst eld, omvandlat mina händer till klor och bitit ihop käkarna som om jag hade huggtänder. Hur kan någon tro att detta skulle hjälpa mig? HEJDÅ

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229