Och hit kom vi - en tillvaro som ett budskap

Som jag sa till Gustav igår när vi var ute och gick i bergen; detta är så sunt, så hälsosamt. Det känns som man möter någon urmänniska och blir som ett med naturen. Och som Gustav sa: man känner sig nästan mer hemma i detta, än hemma. Man kommer liksom hem på en själslig nivå. Som att inget spelar någon roll. Men möter liksom en tillvaro som inte är beroende av ens egna ageranden. Eller, okej; man blir inte värderad. Naturen bara tar en för den man är i sitt stilla lugn.

Naturen är nog den bästa medicinen. Den drar ner stressnivån, man - måste vara i nuet för att inte snubbla, - får lite sol på hela kroppen, - får massor av syre, - får jobba med hela kroppen, och inte mer belöning än man kämpat för. Det är så vackert och NÄR vi gör alla dessa ovan nämna bra saker får vi den fantastiska upplevelsen, vilket stimulerar oss till att kämpa vidare. Kommer detta gratis, som i ett tekniskt spel, resulterar det i oss som omotiverade. Vi tappar anledning att kämpa om vi får belöningen ändå. Precis som att springa, är detta alltså ännu ett sätt att lära sig att kämpa.

Och hit kom vi. Finns det något vackrare än hav, berg och växtlighet? Allt som i sig är ett budskap.
Att kämpa för att komma till toppen.
Att glida på vågorna eller vila på en stilla hav.
Att se våra reflektioner och hur de återspeglas.
Att se händelser likt små mon gilda förbi.

Gillar

Kommentarer