Om hur jag började vända min dåvarande ätstörning

Det är en resa att bli av med en ätstörning och jag tänkte dela lite av min. Första steget kom EFTER Milano, men för att vi ska kunna förstå efter Milano måste vi backa bandet ytterligare.

Milano var min första modellresa och inför att jag åkte dit eskalerade mitt matbeteende, vilket byggde på något sökande av identitet. Jag visste inte vem jag var, eller hur jag skulle förstå mig själv och jag sökte svar. Modell var inget dåligt svar, tyckte jag, och försökte matcha de anvisningar som var givna. Ingen pushade mig där att gå ner i vikt, men jag visste exakt hur många cm man skulle vara på höften och levde efter så skarp struktur som möjligt.

Samma struktur tog jag med mig till Milano. Jag utgick alltså inte från hunger utan ifrån vad jag hade bestämt. Sedan gick jag där dagarna ut i ända, och trots att agenturen sa att jag nästan var för smal, så visste jag inte hur jag skulle våga rucka på mitt schema. Jag visste inte vad jag bara kunde lägga till.

Så, resan tog slut, och tog med mig någon typ av influensa dess utom, och kommer helt sänkt till Malaga flygplats för att möta mina familj. Min pappa hade mött mig i Milano och jag hade köpt ett par nya jeans. Samma jeans gick jag och liksom drog upp med ena handen medan jag höll resväskan i andra. Mina föräldrar tittade förbryllat på mig. Mina händer hade blivit gula och jag hade fått bra mycket tunnare hår. Dessutom var jag febrig och hade fått prickiga utslag.

Där i Milano sa mina föräldrar att OM du iNTE vänder detta själv nu, så kommer vi att ta dig till en klinik. Och jag VISSTE att jag var för smal. Jag visste att min kropp inte mådde bra. Jag visste att jag hade alldeles för lågt BMI och jag visste att de därmed skulle stämpla mig med en ätstörning och att jag skulle vara tvungen att sluta som modell. Jag var SVINRÄDD för det, för den identiteten hade jag gjort viktigare än att vara smal. Så där och då skapade jag en egen vilja att gå upp lite i vikt. Jag var livrädd att fråga om klinik skulle komma på tavlan igen. Och som jag skrev i inlägget innan så handlar det hela om att faktiskt själv.

Sedan är det en annan femma att jag ändå sökte en identitet, vilket inte låter oss blomma fritt. Jag hade fortfarande kvar ett recept på hur jag skulle vara, istället för att bara vara den jag är. Här handlar det om att förstå att man inte kan kontrollera världen. Vi kan bara kontrollera våra tankar och varat förhållningssätt. Skapa en acceptans till att om vi gör det bästa av NU, leder det till det bästa av sen. Håller vi på med olika villospår med att göra det komplicerat, sätta upp villkor (som man gör om man har en ätstörning) , kan inte det bästa strömma fram fritt. Liksom du har massa hinder framför dig som hindrar dig från ann gå ut, och goda saker att komma till dig.

Därför har det blivit viktigt för mig att inte lura mig själv, utan att följa mitt hjärta, det jag innerst inne VET är bra och rätt, och sedan färdas utifrån detta steget. Jag har en vetskap om att allt kanske inte hjärnan och egot är med på, men det är bra, för då får dessa komponenter mindre syre. Demonerna ska få lida, för dem är inte jag.

  • ÄTSTÖRNINGAR

Gillar

Kommentarer

Emmaengstrom
Emmaengstrom,
Blir verkligen rörd av att läsa det här, men jag hör även vad kloka tankar du hade och fortfarande har! Att veta att man är sjuk när man är det nere är ett stort steg att kunna ta sig upp igen. Men man får inte vara rädd för att ta hjälp heller, du är så grym och klok Greta! Beundrar dig enormt och jag blir själv så peppad och taggad på att fortsätta min egen resa till friskhet <3
nouw.com/emmaengstrom
greta
greta,
Nej man ska absolut inte varta rädd att ta hjälp, men det som var tur var att det blev en stor motivtoon til att vända det själv!! Du är så himla fin och säger så snälla saker <3
nouw.com/greta
IP: 82.99.3.229