vaknar upp från mardrömmen

Örhängen frånAnnie Frost

Godmorgon mina smyckesbarn <3

wow vilka vibes jag har. Jag mår så SÅ bra!. Liskom jag koner en sprudlande (hatälskar ordet, men absolut bästa förklaringen på nulägesrapporten) känsla i kroppen och jag känner mig odödlig.

Hela tiden slås jag av en galen tacksamhet för när jag tänker tillbaka på hur det har varit. Hur jag verkligen inte levt med denna magiska känsla, och det slår mig vilka olika livsstandard det get. Jag känner liksom en värme av att veta att jag inte längre är ett tunt svajigt träd som håller på falla i minsta vindpust. Det har varit mitt mål att komma hit länge, och jag kan knappt förstå tt jag är här. Det kanske låter som en liten sak för dig som läser och alltid haft en stabil tillvaro, men för mig är det som att vakna upp från ena mardröm. En mardröm som smärtar i mage, krampar i bröst, knyter sig i halsen och skakar i hela kroppen. I mammas och pappas hus byggde vi till och med om golvet för vi trodde att det var potentiella pannor som skakade min säng, men nu vet jag med ganska stor övertygelse att det var jag. Min kropp. Den var i så mycket olycka och så stor protest. Att känna en svindlande nära -på-svimma-känsla var standard. Att känna hjärtklappning så fort jag hörde in telefon plinga eller se en notis skedde dagligen. Jag minns hur mamma för ett nu drygt år sedan skickade en bild på ett 10-tal lime som hon frågade om jag ville komma och hämta, varpå jag började gråta. Det var bara FÖR mycket.

Jag minns hur jag liksom grät ostoppbart och hur jag absolut aldrig hade in inre ro.
Jag ska erkänna en annan sak. I några år innan hade liksom romantiserat ett destruktivt levene, man jag hade aldrig hoppats att det skulle se ut så. I mina tankar var det tomma kånka sköna bilder jag levde genom. Det skulle vara tyst och stilla. Det skulle vara kaffe istället för lunch och vägar utan människor.

Det jag fick var en stormig orkan som jag fick kämpa för att inte bli helt uppslukad av.

Gretchen 2018


Jag plåtade med Viktor TR och wow han är så duktig, men jag var SÅ svullen. Nu har jag lärt mig att kortesolpåslag lägger sig i ansikte och midja. Ser ni?

Sen här var jag inte lika svullen tycker jag, bara jättelsedsen. Inte kul det heller.

Idag vill jag säga tack till mig själv för att jag nu med säkerhet är väckt från denna mardröm.

KÄRLEK TILL ER OCH OSS <3

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229