varför brytas ned när man kan brytas upp

Mellan försök att få gitarrklink att likna låtar, har jag funderat. Jag har tänkt på sådant jag vill dela med mig av.

Jag vill bli något stort i livet. Så otroligt superhäftig och lyckas åstadkomma allt och lite till. Det är drivkraften. Den som i mina beslut får hänga med och påverka mig till det bättre. Jag tänker att mina olika verktyg lyfter den andra och jag använder vardera del som stöttepelare. Hade jag inte experimenterat så mycket med mat hemma och pluggat hälsa kanske jag inte hade jobbat på raw.

Förfaller den ena delen, kan man därmed stötta upp sig på den andre. Ja, jag tror det är viktigt, så otroligt viktigt, att inte lägga all energi på enbart en sak, för vad händer då om man misslyckas. Jo, man blir nästan värdelös, vad har då att stötta sig på?

De som kommer som längst har ofta genomgått mycket. De har gått igenom motgångarunder sin resa. Om det finns någon Gud tror jag att motgångar är som en prövning. Hanskas man med dem eller bryter man ihop totalt? Om man inte kan tänka om, nytt, tror jag inte man är mogen att slussas vidare. Vidare ut i den världen för självförverkliganden där både chanserna och riskerna är desto större.

Kontentan: "bryt ihop och gå vidare", som Sally säger. Hanterar du motgången på ett bra sett blir du så mycket starkare och mottagen för att misslyckas, men även lyckas, med nästan vad som helst. Du är snäppet starkare än vad du var tidigare. Det är ingen idé att deppa i onödan. What doesn't kill you, makes you mothafreakingstronger. 

Gillar