Varför jag berättar att jag har ADHD

Hej!

Jag vill börja med att säga TACK för den fina responsen jag fått kring att jag berättade att jag fick min ADHD-diagnos. Det är konstigt, för jag är precis samma, men känner mig ändå som lite av en ny människa.

Jag bestämde väldigt fort att jag skulle vara helt öppen med det, trots att jag från flertal hört att det inte är något jag borde skylta med. Men vad är det att erkänna och vara ärlig mot sig själv, om man för andra låtsas vara någon annan? Liksom, allt jag vill är att leva ett så ärligt liv som möjligt, och de som inte accepterar mig för den jag är, kan jag ha svårt att ha att göra med oavsett. Jag vill göra det jag ära bäst på, det är där jag kommer att nå längst.

Allt som andra inte vet, behöver DEFINITIVT inte betyda att leva i lögn, men just när det kommer till saker som ger helt andra förutsättningar, liksom inte sämre, bara andra, är det ju mycket smartare att ta det loppet där mina förutsättningar blir som bäst. Speciellt nu när jag är given den möjligheten. Samma gäller i möten med människor. Jag har upplevt att flera svarat "Jahaa! så det är så ändå", när jag nu sagt att jag fått en ADHD-diagnos - som att detta förklarar för dem ett och annat, och fått lättare att acceptera mig för hur jag agerar och fungerar i vissa lägen.

Jag har innan jag berättade om detta, när jag bollat, fått höra att jag kanske inte borde gå ut med detta då det kan påverka kommande arbetsgivare i eventuella jobbpositioner. Det är rätt, jag vill inte minska mina chanser, men ser arbetsgivaren att "oj hon har ADHD, detta är uppgifter som brukar krocka med ADHD" , så VARFÖR ska jag vilja ha det jobbet. Jag vill ju INTE kämpa i motstånd, i en tillvaro jag inte mår bra eller kan prestera. Då accepterar ju jag inte mina nyfunna förutsättningar.

Jag anser att finna detta som diagnos, och acceptera det, också innebär att handla på det, för att man ska komma i ett bättre läge. Att låtsas som jag funkar precis enligt "standard" har jag ju redan gjort hela min uppväxt och skolresa, och det har ju inte funkat. Det är ju precis det som är syftet med ADHD som diagnos, att man kan justera omständigheterna för att ställa ADHD-personen i ett mer anpassat läge. Jag har sagt hela mitt liv att "Jag måste ta min egen väg, jag ligger längst bak i den ordinarie", nu förstår jag varför.

Vad läkaren var tydlig med, var att jag behöver förmedla att jag BEHÖVER mer tid, om det nu skulle vara så att jag behöver ta kommandon, som inte heller är någon favorit i min värld. Jag vill, kommer och behöver vara egen företagare och Greta som boss tror på alla olika förutsättningar. Desto fler olika desto bättre.

Ja det här med att låtsas är ju verkligen MENINGSLÖST då det varken gör det bättre för mig eller någon annan. ADHD är ingen sjukdom utan en annan typ av hjärna.

Love u

Gillar