Vecka 17 here we come

Aej men detta går så fort. Typ för fort. Nejdå, men vi behöver kanske ta en sväng och spana i lite bebisbutiker. Eller ba less is more. Lite old school sådär. Stackars bebis ska ju inte behöva leva helt naken kanske. Jag tycker vekorna flyger fram och jag kan verkligen inte förstå att jag idag går in i vecka 17. Någonstans närmar vi oss nu halvvägs, och bebisen är inte längre 0,5 mm som den var när jag fick reda på att jag var gravid. Den blir liksom denna vecka 18 cm. Rumpa till huvud. Och då har den ben också. Hur kan detta finnas inom mig? Jag känner mig som en trollkarl som kan trolla utan att jag ens vet hur. Hur tusan går detta till? Pja, ingen behöver ju förklara hur befruktningen går till om man säger så, men att det kan funka! Bara sådär! Att det skapas en människa inom mig. Det är nästan för mycket. För coolt. Så småningom är det ju dags för oss att få reda på kön också. Vad spännande. Min magkänsla har hela tiden sedan innan jag träffade Gurra varit att jag ska få en tjej, först. Dock är det ju mannen som avgör hur utfallet ser så vet jag inte hur motiverat detta verkligen är. Dessutom har Gurra absolut flest killar i sin familj. Vad tror ni?

Gillar