Jag trodde jag var stark, och nu är jag starkare - förklaring på hur dopaminet påverkat min kropp

★ Vi kan alltid bli bättre. Alltid. Det finns inte en viss punk som vi ska vänta in, för att allt få är bra. Att vilja fortsätta utvecklas inom oavsett område är KEY.

★ Vi reser HELA tiden. En lärdom om mig är att jag 1000 gånger om då trott att man ska nå ett läge av att NU, är allt bra. Och allt kanske är eller var bra, men jag tycker att jag NU, är 1000 steg längre fram än DÅ och istället för att tro att jag nått någon jäkla maxhöjd av optimering vill jag förstå att mitt nu är sommar 2020s DÅ.

Punkterna går väldigt mycket hand i hand, och hela budskapet är att the travel is what we are doing, alltid. Tiden fortsätter och vårat agerande fortsätter ha betydelse.

Vänster NU - Höger Sommaras/våras 2019

Det ser ju ut som jag tränar kolossalt mycket mer nu, och äter kolossalt mycket nyttigare, eller hur man ska uttrycka det. Faktum är att jag aldrig varit så chill förut som jag är nu.

En stor skillnad är dock mitt dopamin-flöde OCH vilket jag vill gå in mer på snart.

Men först - ser vi högra bilderna så var jag fortfarande väldigt strikt med vad jag åt, och jag tränade så ofta jag kunde, vilket brukade röra sig runt 4-5 gånger i veckan. Att äta en godisbit out of nowhere skulle i princip inte hända. Sedan åt jag ABSOLUT inte lite, men jag var ganska noga med att inte få i mig något shit.

NU, vill jag såklart OCKSÅ vara JÄÄTTENYTTIG. Jag värnar om min hälsa och vill vara så frisk och stark som möjligt. Det är nu vi kommer in på det intressant. Grundläggande är att jag inte tog någon medicin DÅ, varpå jag naturligt har ett väldigt ojämnt dopaminflöde, detta är grundläggande i ADHDn. När detta går ojämnt söker man kickar vilket man kan få av mat, träning, alla stimulis egentligen. När man dessutom har för låt dopamin känner man sig extremt orkeslös, och vad gör man då, jo, i mitt fall brukar det ofta vara att äta något.

Har man sådant dopaminflöde som jag hade förut är man i stark riskgrupp för att ex ta droger, bli alkoholist eller matmissbrukare. Man får en näst intill euforisk känsla av dessa saker jämfört med när man har ett jämnt dopaminflöde, då upplever man inte behovet.

Så nu har det hänt flera gånger att jag tar en godisbit, eller en tugga av en bulle och sen; ah äch okej, gott men nu är jag nöjd. Förut vågade jag inte ens röra dessa saker, för jag VISSTE hur jag skulle känna och bli påverkad. Däremot kommer såklart liknande effekter av vanlig mat, snacks osv - vilket var det som påverkade mitt dopamin då.

At att träna mycket är i detta fallet inget jag menar på är dåligt, utan jag VILL träna mer än vad jag gör nu, men poängen är att det mest grundläggande är hur vi mår innerst inne. Detta har också att göra med oxytocinet som är vårat lugnande hormon. Nu är jag generellt mer lugn och stabil och kroppen lika så.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229