Sår utan plåster

Att öppna sig är obehagligt, man känner sig så enormt sårbar, men man är inte egentligen mer sårbar än innan, det är bara att andra vet om det. Såret är där med eller utan plåster, och framförallt läker såret bättre utan ett plåster, det behöver frisk luft, syre och liv. Ett plåster markerar och visar på att man inte kan slå där, men det triggar också andra att röra förbjuden mark. Ett öppet sår är band det sköraste vi har. De är en spricka som tränger igenom barriären, en öppning till själen. Ett sår kan ett plåster kan sitta på, svider, men ett sår där inne smärtar. Jag minns den dag jag som tydligast kände smärtan av att bli huggen i ett öppet såg. Jag började skriva ner detta och har historierna på hög i dokumenten. Egentligen vill jag bara copy-pasta hela skiten men jag vet att tiden inte är inne riktigt än. Inte än.

Konst och målning, har varit min terapi. Jag minns så många nätte jag suttit uppe till 3 och transartat målat. Konsten blir alltid finare när jag mår dåligt. Därför betyder varenda tavla så enormt mycket för mig. Jag vet på hur vis var av dem har hjälpt mig och vilka känsloprocesser jag jobbat med, och jag är därför så satans glad kunna bära dem på mobilskal som en daglig påminnelse om känslotillstånd jag gått igenom. Ett sätt att sätta känslan och händelsen i perspektiv, och kanske, kan folk känna igen sig och likosm jag ha ett behov att ta ut känslorna från den djupaste delen av bröstets korg, för att istället kunna betrakta den.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229